Slut på egentid "altanhäng" för mormor Smilla och mej. Nu vill mamma Jubilee hänga med ut. Fast kvällspromenaderna behåller vi för oss själva ett par veckor till.
På morgonen kör vi en decinfeceringsrunda i lådan och byter underlag Jubilée ger mej max 2 minuterat för att tvätta och borsta henne. Då hon vill pausa, kliva ur bolådan, äta, dricka och vila, ropar hon på mej och lämnar först när jag är på plats. Piper någon av ungarna, rusar hon tillbaka. Hon är verkligen där för dem. Ibland får jag mata henne i bolådan :) Jubilée är feberfri (tempar dagligen de första fem dagarna. Jag är inte feberfri, typiskt. Sover så fort jag kommer åt. Spritar händerna när jag ska hjälpa till (gör iof alltid så) Den svarta pantern är en ångvält - Flytta på er för här kommer jag. Han äter och växer mest av alla.
I lördags eftermiddag hände det ........... 12 timmar senare var de framme. Först ut var en stor röd krabat med tuppkam. - Jösses så läcker, jag är kär! Tio minuter senare dök en underbar blå krabat upp. Vilket huvud! Vilken Päls! En riktigt perfekt rastypisk skönhet. Efter ytterligare en kvart kommer en choklad, Spotted (som sin far) också den en rastypiska skönhet. Sedan fick vi vänta....... men efter dryga timmen har vi även en stor svart panter. Oj vilken fin päls sammetslik och glänsande och vilket huvud :). det är lite svårt att urskilja färger och mönster ännu men jag tro att det är så här: NR 1 Röd Spotted, hane, Nr 2 Blå Solid, hona Nr 3 Choklad, spotted (hane) Nr Svart Solid Hona A
Idag har vi varit ute och promenerat. Jubileé har bäddat runt i bolådan. - Så glad att hon gillar den Nu på eftermiddagen vill hon helst bara ligga med sitt huvud i min hand, så gulligt. Tuttarna är väldigt svullna nu, så nåt är helt klart på gång Vi inväntar lördagen.....hoppas vi snart är där. Förlossningslådan med allt man eventuellt kan behöva, står färdig. VI ÄR REDO!
Jubileé är rund om magen och ungarna ska födas om en vecka. Jag har inte känt några fosterrörelser (jubileé låter mej inte känna på hennes mage, så det är bara att vänta och se. Hon är gosig och pratar mycket med mej men sin mage är hon rädd om: se men inte röra. Mycket kan hända när en hona paras så man kan inte vara helt säker på hur det går Men...... Hoppas, hoppas
